Dag Sandahl bloggar om kyrkovalet, men det är en mening som ligger kvar hos mig:
"Felet i grund och botten är förstås att Kyrkan inte är själva storheten, sändaren, identitetsskaparen. I min tanke - men jag är som ni vet endast en enkel komminister i glesbygd - firar Kyrkan gudstjänst och rustar Guds folk till tjänst i världen." http://www.bloggardag.blogspot.se/
Den latinska mässans slut ord "ite, missa est", "gå, mässan är slut" säger samma sak.
Det är inte ett förklaringsberg där vi lärjungar gärna vill bosätta oss, bli kvar. "Här är det oss gott att vara"
Jag märke att jag återkommer till samma punkt, samma punkt som gjorde att min uppväxt i Svenska Missionsförbundet tog slut.
Min tro sänder mig i världen, den för mig inte till kyrklig verksamhet. Den verkliga världen ligger utanför dörren.
Vi ska inte stänga in oss, avgränsa, sluta oss.
Verksamheten rustar för tjänst, inte till deltagande.
Kyrkan är inte mitt vardagsrum, den är mitt kök där jag hämtar kraft, näring.
Som präst är jag husan som ska se till att det finns mat när familjen kommer för att äta.
Som håller maten varm när det är sent.
Som diskar när familjen återvänder till sina sysslor.
Ite, missa est
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar