13 september, 2013

I valet och kvalet

I Borås Tidning annonseras det nu inför kyrkovalet.

Ja, det vill säga, det är kyrkovalet lokalt i det nya gemensamma pastoratet i staden Borås som annonseras om - också finns listor till stift och kyrkomöte.
Kranspastoraten annonserar inte. Och det är klart, finns det en gemensam lista är Borås Tidning trubbigt för att motivera församlingsborna att rösta.

Jag känner mig mycket kluven för valet. När jag var kyrkoherde i Herrljunga var det förra kyrkovalet extremt viktigt - för det var där de gamla 21 församlingarna och 3 pastoraten skulle pröva musklerna mot varandra för att se var majoriteten landade. Det som avgjorde valet där, var att en nomineringsgrupp glömde anmäla sitt deltagande till fullmäktige - om de gjort det hade majoriteten sett annorlunda ut. Så ibland avgörs inte valet i september utan i april. (Det är intressant att se hur det går i Herrljunga i år)
Men i år är det inget som får mig att se att valet är angeläget. Det finns inte fråga om att det skulle bli helt ny majoritet i kyrkomötet, och stiftsfullmäktige ligger fortfarande i trygga partihänder. I min församling finns det en lista till fullmäktige.

Ändå är valet viktigt som en del av kyrkans identitet. Jag slår inte på stora demokratitrumman, men ser vikten att församlingsborna väljer företrädare som tillsammans med ämbetet arbetar tillsammans.
Jag väljer inte min församling, jag är herde för den hjord som jag ges ett ansvar för. Min uppgift som präst är tydlig och jag behöver lika tydliga och medvetna lekmän vid min sida, vid sammanträdet, i gudstjänsten, i bibelstudiet, i omsorgen om vår nästa i vardagen.
Nu väljer vi de lekmän som ska sitta vid sammanträdesborden de närmaste fyra åren för att fatta stora och små beslut, om ekonomi, om anställningar, om ansvar för kyrkans byggnader etc.

Är det vi präster/diakoner som mer tydligt skulle sätta dagordningen för vilka frågor som de förtroendevalda behöver besluta om? Ska vi garantera en långsiktighet? Ska vi träda uppnå tid och otid för att väcka frågor som sällan är roliga och positiva, men oftare smärtsamma och svåra?

Jag är i valet med kvalet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar