25 september, 2013

Frost

Skrapdags på bilrutorna.
Aktuellt lärde mig igår att vattenmolekylerna fryser på bilrutorna även när det fortfarande är någon plusgrad i luften. Som bilintresserad i 40 år hade jag aldrig hört det förut. Idag fick motorvärmaren börja jobba för att inte resten av familjen ska få stå och skrapa innan det bär av till skola och arbete.

Men frosten når också gräset.
Vår brevlåda sitter så att vi går över gräsmattan när vi hämtar dagens BT till frukosten. Där har jag märkt att när jag går över gräsmattan när det är frost, så finns spåren kvar som bruna märken i gräset när solen värmt upp marken. Mina skor har brutit det svaga, spröda strået, intensivvärmt en liten del som sedan fryser igen...

Frosten når också människan.
Inte bara den fysiska frosten.

Vi utsätter varandra för den mänskliga frosten, utfrysningen, alldeles för ofta.
Även om vi själva känner att vi har "+grader" i en relation, fryser det snabbare på vindrutan för den andre som får allt svårare att se klart.
Går någon över en när man utsatts för frost-anfall så blir det också märken kvar efteråt.

I söndags sjöng vi "Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång" (ps 565) - särskilt där det är frost.

Motorvärmaren gör underverk för bilen.
Må jag vara en motorvärmaren där jag är idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar