Liksom jag insåg att Psalmboken har en teologisk pedagogik i sina delar, så drabbades jag en dag för 6 år sedan av Evangeliebokens pedagogik.
Som praktikant började jag ta söndag för söndag. Sedan utvidgades det till att knyta söndagarna samman om jag skulle predika i samma kyrka. I församlingstjänst blev det kyrkoåret som gav strukturer och utveckling i olika perioder, men trefaldighetstiden låg som en lång, grön, period i väntan på advent...
Men så en dag såg jag:
Missionsdagen när Anden har kommit och nu lever i oss för uppdragets skull följs av Vårt dop, där min egen resa börjar. Från dopet har jag Kallelsen till Guds rike, jag som var Förlorad och återfunnen. Jag börjar med mig själv, Att inte döma, som ett led från apostlarna då jag säger "Sänd mig". Jag lever och tränar mig i Efterföljelse och får följa med till berget och se Jesus förhärligad, få en förklaringsupplevelse (ofta under konfirmandtiden). Jag behöver Andlig klarsyn för att vara en av alla goda förvaltare i kyrkan. Tillsammans förvaltar vi Nådens gåvor till Tro och liv, för vår Medmänniska. Vi söker Enheten i Kristus där enbart Ett är nödvändigt i perspektivet att vi lever nära Döden och livet. Att vara Rik inför Gud är Att lyssna i tro och lita till Trons kraft och Att leva tillsammans med varndra och ta vårt Samhällsansvar. Vi lever i ljuset från Frälsningen där vi möter Förlåtelse utan gräns, vi som lever i Den yttersta tiden i Vaksamhet och väntan på Kristi återkomst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar