Kyrkans plats

På Malta lär det finnas 365 kyrkor. Några stor, de flesta små - precis som i Sverige.
De flesta ser man från vägarna - precis som i Sverige.
Samtidigt öppna mot himmelen och stängda mot världen - och i Sverige låsta mestadelen av veckan.

För mig skänker kyrkorna ett lugn och en gemenskap.
Ett lugn för att en del av himmelen finns där, ett fönster mot evigheten.
Gemenskap även när kyrkan är tom.
Mina trossyskon är närvarande i min blick. Vi delar rummet, vi delar gudstjänsten, vi delar tron.

Många gånger är klostret det mest närvarande - trots dess slutna rum. När vi rest kyrkor så är det inte bara som en samlingsplats för ortsborna när det är skolavslutning, julotta eller musikgudstjänst. Kyrkorummet är mer.

Kyrkan talar med sin tystnad. Mitt i tiden och jäkten pulserar kyrkan av evigt Nu.
I min ensamhet i kyrkan blir gemenskapen transendent.
Även om Gud inte är begränsad till kyrkan så behöver jag denna mötesplats.

"Du som i altets mitt" sjunger vi i fastan. Precis så är det.

Men kyrkan är bara sten och grus, precis som jag bara är kött och blod.
Men av Kristi kropp och blod blir vi levande - kyrkan och jag.