Just nu fallerar mitt minne på grund av överansträngning.,
Kroppen signalerar att det har varit dags att ändra tempo en längre tid. Och nu är det dags att kliva av, halvtid och minska antalet områden jag ska jobba med.
Idag kopplade min hjärna till Graham Greens bok om monsigneure Quixot (antagligen felstavat på bussen). Under sin resa talar prästen med vapendragaren Kommunisten om bikten. Vännen undrade om det inte var jobbigt att höra så mycket om vad byborna gjort fel när han sedan möter dom på torget. Men prästen tackar Gud för sitt dåliga minne.
Ett dåligt minne är aldrig bra. Beroende på vad du gör kan det rent av vara farligt, som för mig just nu. Men det går ju att fundera över vad jag "lägger på minnet", det jag aktivt kommer ihåg.
Jag vet inte om jag tröstar mig själv, men det är mycket en människa ska hålla i minnet idag. Även om vi har teknik som ska hjälpa till så har vår hjärna och vår kropp begränsningar.
Det som tynger mitt minne är troligen att jag har för många frågor på gång pe en gång, samtidigt som jag inte kan använda egen rutin som hjälp.
Nu ska jag inputen på jobbet för att istället lägga 50% som prästvikarie, där jag an använda min rutin på bästa sätt. Jag märker när jag leder gudstjänster att ordningen sitter i ryggmärgen och att jag kan använda tankeenergin på ett annat sätt.
Rutinen kan inte ersätta minnet, men det ger minnet bättre förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar