Efter morgonens löparrunda sitter jag på en bänk på strandpromenaden och eftersvettas.
På andra sidan bukten lyser det upp. En stad vars ljusa hus blir belysta av solen och får mig att höja blicken. Jag lyfter blicken från där jag är, jag lyfter blicken och min nyfikenhet väcks, jag lyfter blicken och märker att jag fylls av framtid, av nyfikenhet, av energi.
Så är det också med våra kyrkor, även de ofta uppe på berget, för att hjälpa oss att lyfta blicken.
Det är många avgörande händelser i Bibeln som äger rum på berget, där jag både får utsikt och insikt.
Där mitt liv får en ny riktning.
Berget är inte målet.
Men min resa till "berget" för mig närmare de som är målet.
Lärljungarna fick inte bygga hyddor på förklaringsberget, för det var inte platsen som i sig är helig, det är det som sker som är heligt. Mose fick ta av sig skorna för att platsen han stod på var helig, det var platsen för ett gudsmöte.
Staden på berget är inte helig, inte heller kyrkan som står där - men de leder oss fram till möjligheten för ett möte.
Jag hoppas att mitt liv också kan vara en stad på ett berg. Inte för att jag är helig, utan för att de möten jag har kan leda oss närmare det heliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar