Att ta sig själv till måttstock är enkelt, för enkelt.
De filosofiska frågorna om verkligheten utanför min egen tanke gör livet komplicerat, för in en massa variabler som jag själv inte styr över.
GUD är större än vad min tanke kan förstå. Det gör de inte felaktiga, men framförallt är de inte fullständiga.
GUD är gudsvinden som blåser över den döda materian. GUD är ljuset som gör att allt är till. GUD är kärlek som förmår väcka liv, som får oss att bli större än oss själva. GUD är ande som bor i mig.
I mitt bräckliga liv finns skapelsens urkraft, finns ljuset som övervinner mörkret, finns kärlek som övervinner allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar