Samtal med kollega igår kväll.
Det verkar som att listan med kyrkoherdar som inte orkar bara växer. Jag vet att de flesa säkert jobbar 50-60 timmar, och säkert ägnar både vakentid och sömn till att försöka lösa det olösbara.
Min egen erfarenhet är att det inte är de uppgifter som talar till oss i vigningen som ligger på, utan det är utanverket med sina förväntningar.
Varje form av organiserande kräver sin tribut. Igår pratade jag i former av fotboll, där fem-manna R en spelform där alla är med, medan 11-mannalaget är uppdelat och strukturerat, mer strategi än energi.
När övergår kyrkan från energi till struktur? Vilka osynliga, sociologiska, gränser kliver vi över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar