Vunna eller förlorade år?

Två rubriker i text-tv:

Jogga - lev 6 år längre!
Sluta röka - lev 10 år längre!

16 år på ett bräde...

Moroten kanske är starkare än piskan. Om åratals information om rökningens faror så fortsätter vi skapa nya rökare generation efter generation. Efter åratal av uppmaningar till ett aktivt liv så blir rapporterna om fetma allt tätare.

Vad är det att vara människa? Ska jag väl ta ansvar för min kropp? Är det i slutändan de ekonomiska konsekvenserna av mina livsval som avgör? (Hemska tanke att vi genom joggning och slutrökning ökar medellivslängden med 16 år - hur går det då med pensionen?)

Vad är då en människa? Den egoistiska njutningen att sitta framför teven med chipspåsen och läsken, eller stimulansen av att nikotinet kickar in är frestande nära.

I Moseböckerna är de många åren ett bevis på att man levt nära Gud, vårdat den relationen. Idag är de många åren ett bevis på att man vårdat relationen till sin hälsa.

När jag skrev rubriken fanns en sensmoral någonstans i min tanke. När jag läser det jag skriver så märker jag att det är svårt - det kan bli lika egoistiskt hur man än vrider det.

Jag joggar - för att jag mår bra av det, för att få frisk luft, för att tänka.
Jag röker inte - för jag är snål och mådde illa då jag provade.

Jag vet inte om jag blir 16 år äldre - men jag tänker gå ut i solen och kratta löv. Njuta av solvärmen, av ljudet av de frostkalla löven som prasslar, må bra av att jag rustat vår trädgård för vintertiden.