I Ubbhult ska den nedbrunna kyrkan ersättas.
Jag skulle hoppas att man någon gång vågar bygga nytt istället för att återuppbygga det gamla, vem vet vi kanske blir överraskade i Ubbhult.
För mig betyder inte nytt automatiskt modernt. Nej, att man vågar se mot framtiden, vad som kommer. Går det att tänka nytt? Sitterden gamla bilden för fast?
Ska den kristna tron vara mer än historia, mer än traditioner, mer än antikvariska hänsyn, mer än - ja, vad vi nu blir använda till.
Hur bygger vi den fysiska byggnaden så att den talar om Gud idag? Är det så att vi överhuvudtaget bygger nytt, eller kan vi fira gudstjänster på annat sätt?
Själv älskar jag det liturgiska rummet, men vet att det har. Ett pris, ett höt pris.
Min kyrkosyn utgår från gudstjänsten, men kanske inte rummet.
Jag blir mer och mer osäker när tankarna går kring all organisation och struktur. Det fungerar inte utan den, men ofta dåligt med den.
Kan vi förenas i en gemensam bild av framtiden, eller förenas vi enbart (?) när vi vänder blickarna bakåt? Bygga nytt? Återuppbygga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar