Jag är ledare för äldste sonens innebandy. En utmaning på många plan, men framförallt när det gäller förväntningar.
Hur balansera det jag tycker är viktigast (lära sig kämpa, inte ge upp, respektera med- och motspelare, öva sin kropp, din koordination) med det andra (att vinna, att vilja bli bäst som stavas bättre än andra, utslagning redan i unga år fast vi vet att vi utvecklas olika)?
Tänk om jag övade på samma sätt för situationer som är verkligt viktiga? 2 timmar i veckan på att bli mer tålmodig med barnen, en bättre man, chef, medmänniska...
Tänk alla elitidrottare som tränar heltid, men kanske som sprinters tävlar några minuter om året.
Är jag bäst när det gäller, på riktigt. Är jag tränad?
Vad är gudstjänsten en träning för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar