19 oktober, 2012

Gungar sakta

Gungar sakta, nästan omärkligt
men hela jag sätts i rörelse.
I knät en liten pojke som snart inte får plats i pappas knä.
Nyvaken, avslappnad, varm och nära.
Instinktivt sätter jag våra kroppar i rörelse,
gungar, gungar och tiden står still.

I Gudsnärvaron sker samma sak.
En liten pojke som har blivit stor.
Nyvaken, avslappnad, varm och nära.
Och jag gungas av den som Är.
Tiden står still fast kroppen eöe sig som en tidspendel. Men det är inte tiden som rör sig, det är jag som rörs - av Gud.

Gungar, gungar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar