En insändare i dagens BT uttrycker besvikelse över en präst hen mött (hen är inte inlagt i mobilens ordlista än, men det var lysande i gårdagens Solsidan).
Det var avsaknad av att kunna ge bibelbelägg för prästens tolkning att homosexualitet är synd enligt Bibelt, eller rättare sagt avsaknaden av tolkning eftersom det enda argumentet hen (nu gick det bättre) fick var att det stod i Bibeln, och att min kollega bara kunde redovisa en bibliskt belägg.
Det rimliga kravet ligger på förväntan på vad jag som präst ska kunna redovisa i bibelverser, exegetik, teologiska referenser osv. Jag har stor respekt för präster som kan hålla sig uppdaterad och kunnig på alla områden. Men vad är rimliga krav att ställa på mig som präst?
Att kunna argumentera utifrån en ståndpunkt som ligger utanför kyrkans gemensamma hållning är en, den andra när det gäller frågor som ligger utanför samhällets normaldwfinition.
Kan jag inte ge skäl där har hen jag möter rätt att bli besviken.
Samtidigt - kyrkan är inte en åsiktsmaskin, inte en teoretisk, filosofik modell.
Kan jag inte svara direkt - hem och arbeta, dessutom lär jag mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar