fd statsminister I Karlsson är tillbaka i födelsestaden, bland annat för att delta i en samtalsmväll i en kyrka. Solidaritet mm stod på programmet, likaså hans utträde ur kyrkan 1958 i samband med kvinnoprästfrågan (men i tidningen stod det inte vad han protesterade mot. Att lämna SvK just 1958 borde ju ske för att man tycker att dagens ordning är fel, men det kan finnas andra tolkningar)
Fullt var det i kyrkan i alla fall. Och det kanske var det viktigaste. Och trevligt. Och intressant. Och säkert fika också.
Den versionen av SvK är inte jag bekväm i. Det är svårt att vara med på det trevliga och sedan ha en andakt på slutet. Det svåra är när det förväntas att församlingsprästen ska behöva tycka att all verksamhet är jättebra ( både i kvalitet och form).
Prästen behöver inte vara med på allt för att bekräfta arrangörer och deltagare, inte heller behöver SvK arrangera allt för att vi har lokaler och ekonomi.
Men vi behöver fråga: Är detta kyrkans uppgift? Vad händer om inte vi gör detta? Krymper Guds rike eller skymmer det Kristus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar