Kärlek - relation - förälskelse
"Så levde de lyckliga i alla sina dagar" - så slutar en riktigt klassisk saga. Och jag undrar vad det betyder, jag funderar på om de gick omkring i ett ständigt kärleksrus, om det aldrig regnade, om princessan aldrig brände maten eller prinsen glömde fälla ner sittringen på toaletten.
Vad är att "leva lyckliga i alla sina dagar"?
Idag är det pingstdagen och i kyrkan vill vi så innerligt gärna att Apostlagärningar skulle slutat med dagens text, dvs med tillägget "och så levde de lyckliga i alla sina dagar"...
Men... Kärlek är mer än förälskelse, mer än ruset, mer än att inte uppleva problem.
Kärlek är relation, uthållighet, löfte, kamp (med sig själv när jag vill ha mitt på hela tiden), fördjupning och förändring när vi utvecklas.
Pingsten är Guds förnyelse av äktenskapslöftena. Gud vill fortfarande (trots allt) leva i en nära, inre, relation med människan. Åter tar Guds ande plats och gör levande - behöver inte sväva över vattnen i väntan på orden som ger liv.
För mig är pingst inte hänryckning - lika lite som jag förväntar mig att mitt äktenskap ska vara ett ständigt tillstånd av tonårsförälskelse (utan ångest naturligtvis, men är det då en tonårsförälskelse???).
Pingst är regnbågen (löftesbågen) som tar mark. Löftet som kan ses först när det är BÅDE sol och regn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar