Gudstänsten gnager i mig. Varför? kommer jag inte runt. I det kyrkliga centrumet är det den fullsatta kyrkan som oftast är målet - dagens 100%. Men de som fysiskt inte får plats? (för att inte tala om de som inte får plats av alla andra anledningar...) Varför ska just jag gå om inte hela församlingen får plats?
Jag kan inte få till att gudstjänsten utgår från individen, mig själv, min ram, mitt tyckande, min sociala gemenskap, min musikstil, mina tider. Gudstjänsten är till FÖR människor, men formas av människor.
Jag vill vare sig gå till "min" kyrka av plikt för att fylla min plats, och inte heller välja och vraka ur predikoturernas flora.
Det är som präst jag känner mig hemma i gudstjänsten, vare sig jag vill eller inte. Men inte specialgudstjänster, happenings osv, utan den alldeles vanliga gudstjänsten I församlingen, där vi möts just nu för nåd och nattvard i kampen att komma närmare himmelriket här och där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar