När jag nattade ett av barnen kände jag hans hjärtas snabba slag och fick en stund av existentiell insikt - att miraklet är STORT att hjärtat fortsätter slå, att barnet vaknar till en ny dag.
Lika obegripligt blir det att detta hjärta en dag ska sluta slå... att något kan vara starkare. Att hjärtats godhet hela tiden utmanas av det som stänger av, slår, trycker ner...
I nästa sekund inser jag NÅDENS storhet - att även detta mörker kan övervinnas, överskridas. Förlåtelse, upprättelse, uppståndelse.
5 sekunder på sängkanten och teologin är hel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar