Igår var jag på årets största match i Borås: Elfsborg - IFK. Fullsatt! Förväntan!
I söndags konfirmation i Sandhults kyrka: Fullsatt! Förväntan!
Men jag blev inte delaktig - vare sig på Borås arena eller i Sandhults kyrka. "Felet" är mitt, för mig gällde det inte liv eller död, jag deltog lite lagom. I kyrkan kunde jag alla psalmer och sjöng med och på arenan hejade jag på rätt lag och kunde namnen på alla spelarna... men...
Det fanns ett avstånd. För mig skapas avståndet av massan, jag når inte till delaktigheten, jag blir åskådare.
Vad krävs för att det ska vara på liv och död för mig? Vad krävs för att fånga min hela uppmärksamhet? Är det möjligt - eller är jag för alltid hänvisad till långsidans sittplats?
Intresserad, kunnig, analyserande, värderande - men delaktig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar