Gestaltning

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt" Filliperbrevet 2

Även jag är skapad till Guds avbild, en del av mig är också en gestaltning av Gud.
Men jämlik...?

Det är kanske det som är den yttersta frestelsen - att se sig som jämställd med Gud, att jag äger makten att bestämma, att äga allt.
I Eden ville vi människor ha mer, även det som inte var vårt.
Idag använder vi alltför ofta vår tro till att ge oss själva makt, att bestämma, att dömma.

Vågar jag avstå från den makt som ligger så nära?
Kan jag avstå från mina rättigheter?

Vad säger kärleken?

Ta eller ge?
Äga eller Avstå?
Tala eller lyssna?
Kräva eller avstå?