Herren är min herde god, mig skall inte fattas.
För mig har bilden av "den gode Herden" alltid försvårat, fördunklat, begränsat.
Så fort orden "herren är min Herde" är utsagda så är det klart, färdigt, punkt. Det är som min kurskamrat med rötterna i Åbo som började alla sina inlägg (oavsett ämne eller fråga) med "Luther sa:" - vilket utrymme lämnades att fortsätta efter det?
Jesus återvänder ofta till bilden av Herden (och hjorden, fast det pratar vi inte så ofta om) - varför?
Är det för att lärljungarna och folket inte förstod, att upprepningen är kunskapens moder, att det var något viktigt som skulle hamras in?
Gud har inte övergivit dig!
Du är en del av gemenskapen/folket som Gud slutit förbund med!
Men, ta ner alla bilder av den ariske Jesus med de Lambi-perfekta fåren. De flesta av oss är vilse, har fastnat i törnen, smitit ut genom de omöjligt små öppningarna i staketet, är mer grå än vita...
Ta ner bilderna och lyssna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar