Dag Sandahl skriver om tolkningen som blir självtillräcklig (min tolkning...)
Efter 15 år som präst - och proffstolkare får det mig att stanna till.
Hur många gånger kan vi vända på samma mynt? Är jakten på den "nya" tolkningen ett självändamål?
Stefan Eklund skrev i BT om att det tysta kyrkorummet talar mer...
Speglar tolkningen bara mig själv?
Speglar jag församlingen i predikan?
Blir orden bara bekräftelse på den egena eller gemensamma upplevelsen?
(I tre år fanns jag i en kyrka som enbart predikade "församling" - aldrig predikade till församlingen)
En spegel visar bara en kopia på något (ofta i anpassad belysning). I de bästa av stunder reflekterar spegeln till insikt, i de värsta till självtillräcklighet.
Allt kretsar för mig kring orden "för dig utgiven/utgjutet" vid nattvarden. Tron ligger i mina händer och jag behöver knåda den, tolka och arbeta med den - för den ska integreras i mitt liv, bli en dela av mitt liv. Utan "för dig" blir det dock bara teori, vackra och fromma ord som berättar och inte tilltalar.
http://bloggardag.blogspot.se/2012/04/dha.html
http://www.bt.se/ledare/stefan_eklund/stefan_eklund_chefredaktor/att-soka-ett-ovisst-mysterium(3216610).gm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar