En gång blev jag ombedd att tala om Satanism med en gymnasieklass, vilket gav en anledning att sätta mig in i "the Dark side" som mina Star Wars-tokiga barn säger.
Det var en nyttig läxa - att inte utgå från min tolkning, min fördom. När jag skrapat på ytan förstod jag att det som var gymnaiselärarens fråga inte var Satanismens grundhållning, utan ett antal yttringar som egentligen var lika grundläggande som dragspel till kaffet vid våra kyrkliga sammankomster.
Självbeskrivningen är klar, och också självklar utifrån Bibeln: Satanism = Egoism. Maximalt egenintresse, självfocus utan att spilla tid och kraft på någon annan (om det inte konkret gynnar mig själv).
Kampen mot ondska (som den definieras i vår tid) är kampen mot mig själv, när det bara är självet som får plats, egot, JAG.
Att lära känna sin fiende är att lära känna sig själv. "Det onda jag inte vill - det gör jag".
Definierar jag ondskan som något längt borta kommer jag alltid att bli besegrad, jag har inte förstått att ondskan arbetar med spionen "egoism" från insidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar