57:3-4
Med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.
När lögn och våld förmeras var är då jordens salt? Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall? Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ, en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.
---
Det är bara en rad som skorrar lite falskt - att kyrkan fordom var ett hjärta och en själ. Lärljungarna grubbalde över vem som var störst osv osv osv. Det var inte bättre förr - det var annorlunda, men jag kan inte se att det skulle vara bättre. Min kamp är att bli bättre - än den jag var igår, inte än min nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar