Det tog till tredje träffen innan jag märkte att jag är en ringrostig konfirmandledare, framförallt i 1,5-timmesformen.
Jag hade alldeles för mycket att säga.
Det blir att öva på Less-is-more...
Framförallt märker jag att det inte bara är att göra som jag gjort innan. Även jag har förändrats/utvecklats. Och jag behöver mer reflektionstid.
Under de många åren i Uppsala var nästan allt reflektionstid, diskussionstid, lästid. De femton åren efter prästvigningen var mer produktionstid då jag gjorde, genomförde, prövade, lyckades och misslyckades.
De senaste åren har gett möjlighet till ny reflektion i grunden. Och nu behövs reflektion i formen, i verksamheten, i församlingen.
Jag är tillbaka på samma punkt som efter prästvigningen. Med en annan erfarenhet och fler kunskaper. Till en kyrka med andra förutsättningar.
Ringrost
Det enda som inte är ringrostigt är den silverring med Kristusmonogrammet som jag haft sedan prästvigningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar