16 oktober, 2013

Det som hörs

Någon är alltid först.

Någon blir alltid sist...

Nyhetsvärde - Ja. I rubrikernas värld. Och så först blir inte Antje som högste biskop, även om hon blir den första kvinnan med just Ärkebiskop som ämbetsnamn. Det dök helt plötsligt upp flera biskopar som både hade det högsta biskopsämbetet och är kvinnor.

Det blir en utmaning att lämna rubrikerna om "första kvinnan" och bli hörd för det hon säger och gör.
Frågorna är redan formulerade, Artiklarna är redan skrivna, nya rubriker är klara att trycka.

De yttre förväntningarna på det annorlunda, på nyskapande, kan bli för sin egen skull.
Jag har flera gånger blivit fångad av att vara ung, ny och modern - och de förväntningarna som följer med det. Agendan är redan klar, rollen väntar på mig på församlingsscenen - action! Jag blir en bricka i andra människor och gruppers spel om makt och position, ett slagträ i en debatt. Vad kan jag göra? Stängs jag in i den roll som tilldelats mig, med repliker och scenkläder?

Spelar det någon roll vad jag säger, när det på förhand är klart vad det är som hörs?

Och, hemska tanke, begränsar jag min nästa lika hårt i vad hon ska säga och göra?

Lyssnar jag? Hör jag? Ser jag?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar