Visst gäller det oss alla - att vi står inför döden.
Också vi kan vända oss mot väggen, in i bönens rum och ransaka vårt hjärta och gråta över vår dödlighet.
Kanske kan vi som Hiskia bli bönhörda.
Om den gammaltestamentliga texten tar utgångspunkten i döden så tar episteln sin ur födelsen, hela skapelsen ropar som i födslovåndor.
Det är något nytt som ska komma. Något som ropas efter.
Det förenar - ropet till Gud, om det är ropen i födslovåndor från oss där Anden bor, eller om det är bönen, vänd mot väggen i tårar.
Så skall Gud befria oss, befria vår kropp ur förgänglighet och begränsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar