Livets skörhet

Det är svårt att tro, men det blir mindre TV för mig. Inte pga tidsbrist eller att jag har viktigare saker för mig.

Det blir svårare och svårare att se program utan att de kopplar till existentiella frågor. Inte nödvändigtvis till mitt eget liv, men det är skikt av programmen jag inte reagerat på tidigare.

Det är både känslor av empati, av livets skörhet och bräcklighet i enskilda människors lov, i berättelsen och känslan av meningslöshet när det existentiella saknas.

Det är jag som förändrats.
Min blick som söker och finner något annat.

Känslorna av meningsfullhet och meningslöshet ligger så nära att det är svårt att skilja åt.

Att inte se så mycket på TV löser inget, men det känns bra. Och faktiskt blir tiden utan TV mer meningsfull.