Livet rör sig hela tiden.
Klostret på berget får finnas i det inre livet, i de korta stunderna då det tystnar, eller då jag sluter mig i mig själv mitt i bruset och stimmet.
Fristaden i Origo, nollpunkten.
Här är jag i balans, här finns min fristad - i Kristusbönen.
Aldrig långt borta, aldrig pretentiös, inte mångordig och pratig.
Jag behöver påminna mig själv om att återvända till min nollpunkt, min utgångspunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar