Meningen med mitt liv

Vaknar före väckarklockan.

Vet inte vad klockan är, men det har ljusnat utanför - men inte tillräckligt för 06:30 ska infinna sig.

Tankarna virvlar igång, tränger sig på, kräver sin plats.

Jag försonas med att tänka kring "mening" även om tankar på jobb, uppgifter, husreparationer etc gärna vill vinna kampen.

Jag slussar in tankarna på mening, en av de existentiella frågor som min tro nu fokuseras på, där den andra är "vad händer efter döden". Det känns som att de två täcker ganska bra, och den andra frågan har jag aldrig haft svårt att svara på - så det blev meningstänkande.

Jag är medveten om att mening är viktigt för mig. Meningsfullheten kan inte bara sträcka sig till mig själv, mina känslor och behov. Jag behöver mening som sträcker sig vidare, utanför, bortom.
Det är inte så enkelt som "vad är meningen med mitt liv", att det bara finns en fråga och ett svar.

Yngste sonen återkommer med konkreta frågor "vad är det för mening med det här". Jag kan inte ana existentiella frågor, mer en ärlig undran kring något som kräver ett svar.
Just nu ställer vi samma fråga, sonen och jag, men med lite olika utgångspunkt - tror jag.