Mallorca

En veckas retreat med familj, värme och bekymmerslöshet.

Min blick drogs till ett kloster högst uppe på ett berg när vi bilade längs nordkusten.
En del av mig vill dit, uppför berget, från mödornas dal, till avskildhet och tystnad.

Jag vet att det främst är en flykt från ansvar och besvär i vardagen, från omöjligheter i arbete, i kyrka, i alla val osv.

Jag vet att jag innanför klostrets murar är samma Per som nere i dalen.
Jag bär med mig samma frågor och problem.
Klostergemenskapen skapar nya besvär, nya relationer som skaver, nya brytningar mellan gammalt och nytt.

Men jag är glad att klostret ligger där. Som en påminnelse.

I den lilla Fiat Pandan, i vår lilla kommunitet som familjen är, kan jag aldrig fly från livet. Men tillsammans kunde vi under en vecka "gå i kloster" från husbekymmer, matlagning och andra "måsten" i vardagen.

Lika lite som jag går i kloster, lika lite kan vi bli kvar på hotellet för evigt.

Men en stund på berget kan ge insikt, utsikt och perspektiv. Kan ge vila och ro.