I min nya tjänst talar vi mycket om kvalitet, väldigt mycket. Lika mycket på dessa månader som under mina 20 år i kyrkan faktiskt. Framförallt utgår samtalen om kvaliett från att vi ska förbättra lite i taget - inte bygga något som kan vara mindre än perfekt. En viktig lärdom som det tar tid för mig att ställa in mig på - eftersom det i kyrkans värld är perfektion vi utgår ifrån och allt annat blir en brist.
Jag har fortfarande svårt när jag får höra att "det är bättre än ifjol" - eftersom det inte säger något om hur bra det är, utan oftast känns som en ursäkt att förklara dagens läge.
Kvalitetsarbetet är som ökenvandringen - på ett sätt en verksamhet som jag själv kanske inte får se resultatet av, på ett sätt hopplöst många gånger på väg mot horisonten. Men vi går ändå.
Eftersom självbilden i Svenska kyrkan är att allt blir sämre så är det svårt att förbättra. Små förbättringar skyms av en orealistisk historiesyn där man jämför med förr (utan att tänka på hur kvaliteten var då). Mycket i Svenska kyrkan görs med en hög kvaltiet - men med en väldigt låg kvanititet. 95% av resurserna fördelas till verksamhet som når 2% av de verksamheten vänder sig till, så det vore väl konstigt annars.
Flytta fokus! Låt inte verskamhetsstatistiken styra vår bild, att vara kristen är inte att vara en aktivitetsenhet som fyller lokaler och deltagarlistor.
| Människors möte Om i ödslig skog ångest dig betog, kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog. Giva om vägen besked, därpå skiljas i fred: sådant var främlingars möte enligt uråldrig sed. Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. - Hjalmar Gullberg |
Här finns kvalitet! En flyktig kyrka som ger om vägen besked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar