Berget

På väg mot ett halvt år med civilt jobb, 30 helgdagar utan prästtjänst

Det finns en kluvenhet, där en del kan se tydligt, har perspektiv - samtidigt som en annan del inte tas i anspråk.

Ser jag ett nytt land från berget? Kan jag få nya perspektiv på dalen jag har bakom mig?

Går det att vara präst utan den formella anställningen - och i sådana fall hur?
Finns det en ny kyrka som kan växa ur föreningskyrkan med sin organisation och sin saknad av enhetssamhället?

Hur mycket är form? Kan min blick låta bli att fastna på/i den i dalen instängda och inneslutna kyrkan? Är det bara en ny dal på andra sidan krönet - varför då  gå?