Predikan

Hela gårdagen gick jag med en spänning i mig.

Vad är meningen?

Att vara präst, kyrkan, tron... jag märker att jag inte kan fortsätta i de spår jag gått i fram till nu. Jag ser inte att de leder någonstans.

Innan jag somnade föll en bit på plats.

Av en händelse fick händerna fatt i boken "Gå med dig" (Lars H Gustafsson) som jag tidigare försökt läsa, men inte kommit in i. Där skrev han på sidan jag slutat senast om en upplevelse i tyskland i Bachs fotspår. Prästen predikade och sade ung "när ska vi sluta missionera?" Just det kändes det i hela kroppen.

När ska vi sluta missionera på det viset att vi ska skapa efterföljare till oss?
När ska vi sluta missionera för att bevara formen?
När ska vi sluta missionera inifrån och ut?
När ska vi sluta missionera utifrån att jag på insidan har alla svar?

Nu!