Kyrka och Makt

Sitter och läser min gamla kursbok av Petrén.

Jag mår nästan dåligt när jag läser om "min" Svenska kyrka som slitits mellan olika makter, internt och externt, kungar och politiker, påvar och kungar. Och hur kyrkan själv, och särskilt vi präster, har använt den världsliga makten för att nå våra egna mål i koolition eller opposition.

Hur skriver vi nutidens kapitel om Kyrka och Makt? Vem rycker i kyrkan nu för att använda henne för sin egen agenda?

Hembygdsrörelsen där kyrkan är den sista(?) resten av gemenskapen?

Partipolitiken som använder henne av gammal vana?

Vi präster som sitter säkert i båten?

Den andliga eliten som använder kyrkans resurser för egen uppbyggelse och gemenskap?

"Samhället" som får en tröstare och omhändertagare i krisen?

Frikyrkan som får verka i opposition (Jonas Gardell återkom flera gånger till detta i TV i morse. "Härligt att vara baptist, att vara i opposition och göra som man själv vill" - fritt citerat)

Jag vet att jag med denna blogg försöker bli klar över min egen agenda för Svenska kyrkan. Att vara ärlig både mot mig själv, kyrkan och församlingen. Vad vill jag? Hur vill jag att kyrkan ska vara?

För att återknyta till Gardell, som i "Om Jesus" återkommer till att det finns en agenda för varför han skriver, att han har ett ärende med texten som är större än texten själv.

På berget. Hur ser min agenda ut för Svenska kyrkan. Vart leder vägen?