Perspektiven är olika under olika delar av livet.
Att nu stå inför beslut om jag ska söka prästtjänst känns väsensskilt från den Per som tidigare sökt olika tjänster.
Nu kommer jag utifrån, från sidan.
Det känns som att jag börjar om med tankar, funderingar och tvivel. Men nu 25 år senare i livet. Jag vet inte om det är bättre eller sämre, men tuffare är det. Det finns fler variabler, familj, hus, erfarenheter, bakslag, en kropp som märkbart blir äldre.
Jag skulle inte vilja vara 18 igen, men som de flesta människor är det ju enklare utan problem och komplikationer som livet ställer i min väg.
Den yttre kallelsen är annorlunda nu när jag inte har församlingstjänst, medan brottningen med den inre har blivit svårare med fler perspektiv.
Vad ska JAG göra? Längre har jag inte kommit.
Sedan ska Kyrkan också säga sitt. Vad ser Kyrkan för vilja med mitt liv, min uppgift?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar