Vi har fått förlängd kvällssol.
Med nyinflyttad granne som tagit ner träd på sin tomt så flyttades horisonten både i avstånd och i höjd. Nu kommer solen åt vår tomt tidigare på våren och senare på hösten. Möjligheten att låta de sista solstrålarna värma en sen kväll.
Som vanligt är liknelserna inte långt borta, både vad det gäller horisontlinje och höjd.
För hur ser min egen horisontlinje ut i ett 360-gradersperspektiv?
Hur långt kan jag se i olika vädersträck, i olika situationer, i olika frågor?
Ligger horisonten nära, där jag i detalj kan se allt fram till horisonten - eller ligger horisonten längre bort med mer perspektiv och mindre detaljer?
Vad är det som begränsar mitt perspektiv?
Ser vi till tomten så kan vi ibland plantera träd, bygga plank för att förkorta synperspektivet. Vi bygger en ny fasad för att dölja det som ligger bakom. Vi vet att det finns kvar där bakom - men jag ser det inte just nu...
Jag har hört att det i Tokyo finns andra perspektiv på den personliga sfären eftersom man bor och lever, inte minst i tunnelbanan, så tätt inpå varandra. Horisonten får finnas på insidan.
Nu får vi nya perspektiv, nya möjligheter att sätta oss ner, njuta av solen och prata eller bara vara i slutet på dagen när solen sakta sänker sig bakom, en för oss ny, horisont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar