I bilen så slogs jag av en lite udda bild.
Hur det var funderade jag på hur vi präster uppfattas, hur människorna vill att vi ska vara och alla fördomar som finns.
Parallellen med den Italienska drömflickan (jungfrun med sexuell erfarenhet) slog mig.
På ett sätt finns en önskan att prästen ska vara "munken", dvs "ren", avskild, annorlunda och utanför samhällets normala fel och brister. Prästen ska gärna vara helig.
Samtidigt vill man att prästen ska vara så normal som möjligt. Jag kommer ihåg när en 10-årig flicka med stora ögon såg på mig och sa "wow, en präst som åker slalaom"... Vi förväntas gå på puben, slita med trädgården, arbeta med huset, skilsmässa är inget konstigt.
Jag tänker på min studietid då någon uppsats ägnade åt relationen mellan "helig och profan".
Frågan är hur långt vi kan gå åt båda håll samtidigt innan vi spricker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar