En av de största förändringarna i att inte ha kyrklig tjänst är för mig att frågorna får så mycket större plats än svaren. Som präst ska jag alltid leverera svar, betraktelser som hjälper, predikan som vägleder och undervisning som vägleder.
Nu är mitt eget liv mycket närmare, frågorna jagar inte svar.
Jag funderar på vad som är rikast: ett liv öppet för frågor, eller ett liv inbäddad i svar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar