Jag har läst Åke Bonniers blogg - för att få en uppfattning om honom, och jag funderar över det skrivna, talade ordet.
Det är alltför många predikningar som är publicerade (i god kristen tradition där jag ibland har förstått att predikan är mer skriven för den framtida publiceringen än öronen i kyrkan). Själv fick jag på Pastoralinstitutet insikten (stödd av läraren) att min egen predikan begränsades av de nedskrivna orden som fanns framför mig. De band mig till mina (tidigare) tankar och hindrade mig från att vara närvarande i nuet.
Att läsa en predikan är bland det tråkigaste och meningslösaste jag vet - för predikan är inte avsedd för mig, jag var inte på plats. Predikan, nedskriven, i efterhand blir som att se ett matlagningsprogram på TV - det går att lära sig teknik, det finns spännande tolkningar - men det är ingen doft, ingen smak (och försöker jag göra en kopia blir det sällan bra).
(All heder åt Karl-Gunnar Holmén i Herrljunga som kom till Caroli kyrka för att möta mig som predikant på plats - då jag inte hade en skriven predikan att skicka över.)
I nattvarden möter Gud. "För dig" hör jag, här, nu, smaka, se.
I den skrivna predikan är det "Av mig", där jag betraktar, observerar.
Åkes predikningar... men de ska höras och inte läsas, tas emot - inte betraktas.
Jag får gå till Caroli nästa torsdag och höra rösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar