"Samhället" - vem är det?

Vem bär ansvaret?

Lite olika pusselbitar tvingar sig samman. Radioninslag om Missing People, en ledare om Ingvar Carlssons bok där frågan om Rättighet och skyldighet lyftes fram, dagens artikel om kommande förändringar i turtäthet för tre av de orter där jag nu har ansvar att leda gudstjänst i.

Vem bär ansvaret för att leta efter den försvunne? Samhället? Polisen? Militären? Släkten? Grannarna?

Hur gör vi när vi så gärna tar stor sked för våra rättigheter, men en kaffesked för skyldigheterna?

Vad händer när bussen går 2 gånger istället för 18? Skolbussarna går - för de som har skolplikt ska till skolan. Men för de andra utan körkort?

Vem lägger vi/jag ansvaret på?

I Sverige har vi haft ett tydligt kontrakt mellan individ och samhälle om att hjälp när vi är svaga, vårda och utbilda utan tanke på betalningsförmåga, att ansvara för rent vatten och avlopp, ansvara för byggande och slötsel av tusentals fotbollsplaner och och idrottshallar. Haft skriver jag, för det vittrar sönder.

Balansen som I Carlsson skriver om är rubbad. Idag läggs hela tiden nya ansvarsområden till, nya sjukdomar som ska ges livslång behandling osv - men det är sällan som vi lyfter av något från samhällets axlar.

För 10 år sedan var debatten flitigare om NGO - Icke Statlig Organsiation, som en möjlighet att göra det som inte Staten/samhället hann/kunde. Bl.a. kyrkan ska gå in och "ta över" - och det är frestande att få en stund i rampljuset när kyrkan åter börja göra det hon gjorde tidigare (skola, vård, omsorg) innan Staten/samhället tog över. Den uppgiften finns alltid kvar. Det finns, tyvärr, alltid fattiga ibland oss...

Men samhällskontraktet behöver skrivas om. Just nu är det Ebberöds bank över det hela, när vi hela tiden försöker att tanka ur mer än vi pumpar in. Kyrkan har alltid sin uppgift riktad mot den minste, jag har alltid min uppgift att älska min nästa - men det är inte längre Kyrkans uppgift att organisera den samhälleliga insatsen, men vi har ett ansvar att lyfta upp frågorna, ifrågasätta, komma med förslag till lösningar, själva söka samverkan för det godas skull.

Låt oss be för alla dessa politiker som ställt upp för att ta ett ansvar.
Låt oss hjälpa dom genom att mer fundera över min skyldigheter än mina rättigheter
Låt oss inse att även jag kan behövas inom den politiska världen.