Mysterier

Igår var konfirmanderna, och jag, på besök i Heliga trefaldighets kloster i Bredared.
För konfirmanderna har klostret funnits inom cykelavstånd sedan de var 4 år, men ingen hade varit där tidigare. Möten med munkarna fanns till viss del, dvs i affären eller på bussen - men inte i växlade ord.

Broder Gabriel tog emot oss och berättade och svarade på konfirmandernas frågor.

Det som lever kvar i mig, eller rättare sagt kuggade i det som redan finns i mig var "Mysterier" som en beteckning på det som inte är sakrament, men nästan. Mysterier som något man förs in i, görs delaktig i genom och i sitt liv. Det kuggar framförallt tag i de gånger jag arbetat med I Johanssons mässa Mysterium.

Idag, i Sverige, i vår tid, är ordet mysterium begränsat och avgränsat. Mer tolkat som något man inte begriper och förstår.

Men mysteriet är ju inte obegripligt eller ofröståeligt - när man invigts i det.
På så sätt är ju kyrkan och tron exkluderande, eftersom mysterierna inte finns att plocka gratis från bokbordet. Eller snarare, trots att det finns gratis att ta emot genom böckerna som finns där och väntar.

Det är väl just kyrkans och trons mysterier som konfirmanderna erbjuds att lära sig om, erfara, pröva, ledas in i. Mysteriet gör inte att tron ersätts med vetskap, utan att tron får ett språk och en förbindelse mellan hjärta och hjärna.

Filmen Matrix har de fått se, och jag talade efter filmen om valet som finns: mellan det röda eller det blåa (utan någon politisk laddning, för mig i varje fall, men det är väl Stefan Löven som skulle tänkas använda referensen till filmen i valrörelsen...)

Mysteriet finns där, det vi kan se och ta på, röras av, greppa om.