För dig! Av mig?

Ibland får de långa tankarna, de som verkar gro långsammare än det vi sår i jorden, plötslig växtnäring av något jag ser eller läser, i samtal.

Idag var det bloggen Stillsam som reflekterar över vad Delaktighet är i och för gudstjänsten.

Orden som väcks i mig är För dig och Av mig.

I mässans utdelande är orden "För dig" viktiga, för där blir mötet med Gud konkret och jag kan med ett tyst "Amen" säga "För mig" som en trosbekännelse.

Ligger fokus på "Av mig" lägger vi ibland nära prestationen, då min delaktighet i vad jag gör blir större än vad som sker "För mig". Det finns inte en säkerhet att ett större "Av mig" för mig själv närmare mötet med Gud i "För mig".

Som präst är detta enkelt att säga eftersom jag är så totalt delaktig i det som sker. Eller är jag det?

Under gudstjänsten är hela jag inriktat på orden "För dig" och väldigt lite på "Av mig". Per är som person oviktig, utom som redskap för "För dig".

Delaktighet tror jag sker där vi gemensamt är inriktade på "För dig". Det vi gör, läser, ber, sjunger, spelar handlar väldigt lite om "Av mig", utan om att riktningen är "För dig". Det finns inget egenvärde att engagera människor i gudstjänsten, utan egenvärdet finns i engagerade människor i gudstjänsten.

Uppgifterna är många och kan och bör delas mellan oss. Men inte för sakens skull.
Orden som jag säger till konfirmanderna måste jag ju tänka gäller alla: Tro är inte en prestation utan en relation. Att det sedan sker något som en följd av varje relation är naturligt. Tron ökar inte med ökat antal prestationer - då skulle ingen präst tvivla (vilket vi gör).

Vid dopsamtalen har jag gått från att aktivt påverka föräldrar, faddrar och syskon att aktivt göra något under gudstjänsten till att idag fråga om det är någon som vill göra något. If theres a will, theres a way...

Vi förenas i orden "För dig", både i tjänsten för vår nästa och för Gud.