distans

20 dagar utan blogg, fullt fokus på arbete, tagit all kraft att reda ur och strukturera det som är nytt för mig.

Var finns kyrkan då? För min del alltså...

Tron är där, samma Per, men...

Bekräftelse är viktigt - för kyrkan. Fokus på göra, på deltagande. Men när inte jag vare sig behöver bekräftelse för egen del eller kan / orkar ge bekräftelse genom deltagande - hur är det då?

Det jobbiga är att jag inte behöver kyrkan, men kyrkan behöver mig.

Inte för att jag är perfekt, utan för att bilderna av relationen är olika. Kyrkan behöver mig 24/7 för sin egen bild medan jag inte behöver den kyrkliga verksamheten.

Jag behöver mässan - så är det. Den behöver jag - inte det övriga.

Däremot är jag alltid en del av Kyrkan, precis som de flesta på morgonbussen. Men det är en annan sak.

Det är platsen vid nattvarden jag behöver, gemenskapen i bröd och vin, inte i åsikter och aktivitet.