03 januari, 2014

En plats för tanken

Det finns de som har en "tänkar-lya". En plats dit de går för att tänka.

Jag har alltid varit fascinerad över de som uppenbarligen kan styra när de tänker. Att de strukturerat kan säga att "nu ska jag tänka", rentav grubblas det också ibland.

Det är avskilda hörn i hemmet. En meditationsplats. En "tänkarverkstad" i form av en friggebod.

En del av mig önskar att också jag kunde styra mina tankar i tid och plats, till "där" och "då".

Men för mig kommer tankarna i sin egen takt. Det är snarare så att tankarna har en förmåga att lysa med sin frånvaro när jag ska sätta mig ner och tänka. Det blir som tomt.

Därför är det bra för mig med datorn som arbetsredskap, för den har resurser som kan avleda min ansträngning i att försöka tänka. Det går att surfa, spela och allmänt frigöra hjärnan från tankar.
Och det är då tankarna kommer och då gäller det att passa på att fånga upp dom, att utveckla dom, spinna vidare, dra paraleller, hitta liknelser.
Så fungerar jag - och jag har lärt mig att leva med det.

Dessutom har jag förstått att jag tänker samtidigt som jag pratar, rent av efteråt också.
Det jag säger är inte processat och fördigt, systematiserat och slutgiltigt.
Orden kommer med tanken och jag hör vad jag säger. Mina tankar blir synliga även för mig själv.
Min tanke är som mitt Lego-byggande, till vissa delar systematiskt, men utvecklas samtidigt i takt med att nya bitar dyker upp, nya möjligheter öppnas. Jag bygger helst inte efter ritning, då är det bara någon annans tanke som ska gestaltas. För barnen är Legobygget ett redskap för leken, för mig är byggandet leken.

Nästan varje gång jag predikar får jag nya tankar, nya upptäckter, nät jag sjunger psalmerna (som jag valt för flera dagar sedan), lyssnar på texterna som kyrkvärden läser (som jag arbetat med en hel vecka). Det blir uppenbart att jag inte blir färdig, att det hela tiden utvecklas, fördjupas.

Livet och Nuet är min "tänkar-lya".

Men jag är ända avundsjuk på de som går till sin tänkarlya, de som sätter sig för att tänka, som statyn Tänkaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar