Kravmärkt

Kyrkan är kravmärkt - men på ett annat sätt:

I kyrkan ställer vi krav - att hon ska passa oss

På kyrkan ställer vi krav - att hon ska svara mot orimliga förväntningar

Som anställd i kyrkan ställer vi krav - mer än att fundera på vårt ansvar (ofta, men inte alltid)

Som förtroendevald i kyrkan ställer vi krav - på att vi ska få bestämma

Som kyrkoherde ställer jag krav - att uppdraget ska vara rimligt och genomförbart

tillbaka

bloggen är åter öppen.

Ny form

Härmed låter jag det skrivna ordet stå för sig själv och för den vandring jag gjort under några månader.
Jag kommer inte att fylla på, utan låter framtiden få en annan form

Pax et bonum!

Varför familjegudstjänst på JMB?

JMB, dvs Jungfru Marie Bebådelsedag...

Idag är det familjegudstjänst - varför?

Många gånger firar vi med barnen för att det handlar om barn, bara sådär. När jag arbetat med texten känns barnperspektivet minnst av allt närvarande - mer än att Maria blir gravid, vilket 40 veckor senare är Jesu födelse.

Idag är det en vuxen insikt i hur barn blir till. Maria är inte oskuldsfull, hur oskuld hon än är så vet hon hur barnen blir till, vad som sker vid befruktning, det sexuella mellan man och kvinna. Maria VET att hon inte kan bli mor, liksom Sara på sin tid. Gud handlar bortom vår vetskap!

Barnen behöver vi inte predika detta för - de vet...

Istället för familje-/barngudstjänster kanske det vore bättre att vi tydligt hade gudstjänster där barnen inte "behövde" vara med, där vi vuxna får slita med brottningen mellan att tro och att veta, att utmana de begränsningar som vi ger vår tilltro till vårt förstånd, att prata så i klartext som vi kan.

Hoppas inga barn kommer till familjegudstjänsten - för de vuxnas skull.

Lagar och förordningar

Människans uppdrag från skapelsen (med den enda begränsningen i att inte äta från ett visst träd) behövde senast utvecklas till 10 budord, som i sin tur utvecklades till mängder av bud innan 5 Mosebok nått sitt slut. Något enkelt blir med tiden allt mer komplicerat med nya förutsättningar, frestelser osv.

Så sitter jag idag med en "att måste göra-lista" som växer snabbare än jag hinner beta av det som fanns när jag började.

Avtal, regler, bestämmelser, ordningar, reglementen, analyser, instruktioner, pastoraler, rapporteringar...

Var och en förstår jag dom, ser vikten i att vi anstränger oss för att inte sätta de minsta sist, utsätta någon för fara, visa hur vi använder pengarna, hur vi använt det uppdrag vi fått osv.

Det är mängden som tröttar, sisyfosarbetet i att aldrig bli klar.

Runt mig finns det alltid någon som jag prioriterar - och många jag väljer att inte prioritera. Vissa får snabba svar och andra inte alls.

Mönster

När man ser ett mönster kan man reagera på olika sätt -

Jaha

- lite lätt förvånad och en aning skeptisk

Nähä

- det var inte vad man väntat sig, det verkar strida mot det tidigare

Va?

- man tvivlar på vad man hör och det behövs mer bevis

Det här var nytt

- underförstått är det gamla rätt och ny kunskap måste vinna över det gamla innan man gör det till sanning

Det visste jag väl

- man vill ge sken av att man redan visste det man inte förstod, det man inte såg

Wow

- Överväldigad, känslosamt, svårt att helt ta in, imponerad

Aha

- mönstret ger en insikt som tar sin plats i tidigare kunskap och erfarenhet

Det finns säkert flera sätt att reagera. Men just nu befinner jag mig i ett "aha-läge.

På väg

Guds folk bor i tält. Alltid på väg. Riktning.

Just nu rör sig mina tankar om hur tydlig jag bör vara i min bild, i min vision, i mina mål - utan att utestänga, avgränsa, begränsa, stänga inne...

Vi måste öva oss på tydligheten, och kanske mer i att ta emot den än att ge den.

Det går aldrig att vandra tillsammans med någon som inte vill flytta på sig.

Det går aldrig att leda någon som är rädd för förändring.

Jag är övertygad om att GUD "bor" i framtiden, närvarande i nuet, som den som är, men alltid riktad mot framtiden. Den som söker Gud i det förflutna lever med en minnesbild än i en relation.