See you

, eller SIU.

En dag om utveckling. Systematisk, eller metodiskt som det kan sägas i den kyrkliga världen.

Positivt! Innebandyn ska anpassa träning och utveckling till utövarna. Tjejerna börjar tidigare med vissa moment eftersom deras kroppar utvecklas tidigare. Vi ska lägga pussel för att rätt matcha varje spelars utveckling och behov.

Jag tänker på konfirmationen... Tjejer som har killar med bil som väntar utanför lägerområdet och pojkarna som ligger inne på rummen, äter chips och läser Buster (kanske inte idag, men jag har haft konfirmander med Buster på rummet).

Fördelen med den lilla gruppen är att spannet inte blir så stort och att det är lättare att hitta en nivå som både är gemensam och individuell.

Vad och hur

Arbetet fortsätter.

Det blev tydligt att vi behöver tala om formerna. Formerna för hur vi från Fristad ska jobba. Att ha en gemensam bild om hur vi ska arbeta istället för att slänga oss in i hur-frågorna.

Hur ofta hamnar vi inte där, att vi börjar att lösa problemen, var och en från sin utgångspunkt. Men ofta talar vi förbi varandra, är på olika sidor i materialet, talar utifrån olika perspektiv, med olika tidtabeller, för olika mottagare...

När vi är en ny grupp tar det tid att hitta ett gemensamt språk, en gemensam ram.

På en balkong på Malta

Efter en löparrunda utmed Medelhavet tar jag igen mig före frukost. Balkongen har Morgonsoffan och vinden blir ljummen i solen.

Det blir intensiva dagar om föreningsutveckling. Reflektionen efter första dagen är mångfalden bland oss deltagare. Jag tillhör, som man ofta gör som man i medelåldern den största gruppen, men tack och lov är det inte så förutsägbart som jag befarade.
För mig blir det tydligt med vikten av olikheter, av att vi hittar olika egenskaper som behövs hos varandra istället bara hos sig själv.
Jag vet att jag gärna försöker kunna allt, men jag får nog börja slappna av mer och låta andra kunna mer utan att jag ska känna att jag kan mindre.

Nu är det dags för dusch och frukost.

Föreningsutveckling

Om en timme bär det av med bil till Arlanda och ett flyg kl 06.00 imorgon bitti...

Till Malta.

Svenska innebandyförbundet satsar, tillsammans med föreningarna, mycket resurser på att utveckla, stärka och rusta föreningarna inför framtiden.

Det handlar inte om innebandyklubban, utan om ordförandeklubban. Har vi inte en bra organisation står allt och faller med en enskild eldsjäl, en särskild årgång, lokalresurser, tillfälligheter.

Jag är stolt över att svensk innebandy satsar på föreningen. För 10 år sedan var jag och 20 personer till på en utbildning till Föreningsambassadörer. Jag hoppas att det gick bättre än för oss i Västergötland. Erfarenheten är väl den att man nu riktar resurserna in i föreningarna istället för några externa aktörer som kommer in från sidan och vet bäst...

Tanken slår mig, och jag kommer att ha med den under veckan - vilka paralleller finns till kyrkans organisation? Var sätter vi i kyrkan in våra resurser? Går det att lära (in)?

Kyrkoherdens börda

Samtal med kollega igår kväll.
Det verkar som att listan med kyrkoherdar som inte orkar bara växer. Jag vet att de flesa säkert jobbar 50-60 timmar, och säkert ägnar både vakentid och sömn till att försöka lösa det olösbara.

Min egen erfarenhet är att det inte är de uppgifter som talar till oss i vigningen som ligger på, utan det är utanverket med sina förväntningar.

Varje form av organiserande kräver sin tribut. Igår pratade jag i former av fotboll, där fem-manna R en spelform där alla är med, medan 11-mannalaget är uppdelat och strukturerat, mer strategi än energi.

När övergår kyrkan från energi till struktur? Vilka osynliga, sociologiska, gränser kliver vi över?

Nedräkning

Påsktiden går mot sitt slut.
En vecka kvar.

Räknar vi mot det som tar slut eller mot det som kommer sedan?

Med ökenvandringen för ögonen hägrar målet i framtiden.
Jesus började predika efter sina 40 dagar i öknen.
Fastetiden övergår i påsktid.

Nu räknar vi mot de 40 dagarnas slut då den uppståndne visar sig, men också mot de 50 dagar efter påsk då vi tar nästa steg mot den nya skapelsen.

Den kristna församlingen är som Israels folk i öknen. Ofta orkar vi inte se framåt, utan minns det som varit, en trygghet.

Idag lever vi andens liv. Hjälparen som lever i oss och med oss. Vi räknar ned till 50 för att påminna oss var vi är. I nuet. I andens tid. I framtiden redan nu. I evigheten redan idag.

När går kyrkan med?

1:a Maj.

Går kyrkan med arbetarna genom städerna?
Går kyrkan med på en eller två sidor vid demonstrationerna i Jönköping?
Går kyrkan med när Guliganerna tågar till Borås Arena?
Går kyrkan med när lärarna demonstrerar för högre löner?

Ja på alla frågor eftersom det i varje tåg är med döpta medlemmar av Svenska kyrkan och säkert andra samfund också.
Nej, om man förväntar sig en officiell representant i form av präst eller biskop, även om undantag finns.

I Prideparaden är kyrkan självklart med som kyrka för att visa solidaritet. Det är bra, men varför inte också idag, även om jag hoppas att kyrkan bara finns på en sida i Jönköping.