I bänken

Det är nyttigt att byta perspektiv. Igår var jag på konfirmation och funderar nu på:

Psalmsång. Vilka psalmer är allmänt kända idag? Och varför ska man sjunga med?

Är förkunnelsen i nivå med Bibel för barn, att vi ska förstå bara vi läser t y d l i g t, dvd förståelse och tolkning ligger i själva texten.

Varför fungerar aldrig mikrofonerna?

Vilka är "vi" i kyrkan? Personal, förtroendevalda, aktiva - men majoriteten betraktas som "utanför" eftersom de alltid ska bjudas in...

Växa i eller ur?

Tro som ändligt eller oändligt?

Att växa i tro blir en tävling om tron är ändlig, om vi sätter gränser för den, begränsar den.

Att växa i tro när den är oändlig omöjliggör jämförelserna. Den oändliga tron kan jag bejaka och tron bejakar mig, den får jag vila i (som i universum) i insikten i att ajg aldrig kan förstå, aldrig kan förklara, aldrig kan bli expert på - men jag kan tro.

Idag är det konfirmation - och se! Dopklänningen räcker ungdomarna till fotknölarna, de snubblar ibland i de ovana kläderna - men de kan gå själva!
Förväntas vi sedan fortsätta utvecklingen för att som "vuxen" ha dopklänningen som den stärkta skjortan till den mörka kostymen som kyrkvärden bär? Eller att so växa i den att den tillslut har krympt samman till ett litet band runt halsen - som kikar fram som ett litet frimärke ur skjortan?

Du är myndig i tron - det är konfirmation. Jag bekräftar mitt dop, och jag får göra det!

Om Gud

Efter att ha rensat i biblioteket så tog jag fram "Om Gud" av Jonas Gardell.
Det är inte den spännande teologin som drar, inte djupet i tolkningen, inte kopplingen till en fromhet eller tradition.
Gardell sammanfattar i boken i princip hela min teol.kand.
Nu kan det verka som att jag inte läst något alls för min examen - men det är kärnan, förhållningssättet jag tänker på.
Gardell ger plats både för den intellektuella reflektionen och trons tillit.
Det handlar inte om antingen eller, utan om både ock.

På söndag ska jag på konfirmation och ett gäng 15-åringar där många skulle behövt Om Gud som lärobok istället för den kyrkliga indoktrineringen som sällan tar intellektet på allvar.

Simon får boken - med rådet att inte läsa den innan han börjar ifrågasätta schablonbilden av kristen tro...

påverka

Att läsa Dag Sandahl är som bröllopet i Kana - ömsom vin, ömsom vatten...
Efter att ha läst om påverka innifrån eller utifrån dundrar jag över mitt eget val.
Har jag gjort det enkelt för mig genom att inte vara med och påverka?
Kan jag påverka? Som kyrkoherde hade jag redskapen men upplevde ofta att möjligheten att påverka var mindre! Jag kunde förändra, besluta - men påverka?
Vissa frågor som jag såg som viktiga för församlingslivet ändrades dagen efter jag slutade. Jag kunde besluta, men förmådde/kunde inte påverka.
Hur vill jag att det ska vara i kyrkan? Är det en relevant fråga när det finns en klar (men otydlig) majoritet om kyrkans liv och verksamhet.
För mig är inte verksamheten viktig - den förändras hela tiden och är inte värd att kämpa för eller emot - men gudstjänsten och identiteten! Dag S och jag verkar överens om VAD som är viktigt. Att vi sedan bränner olika om hur är en annan sak och mindre viktig.
Vad är det som definierar Svenska kyrkan idag?
Vad är "heligt" och självklart? Är vi på väg mot en moralisk troendegemenskap?
Kan jag påverka?
Ska jag påverka?
Vill jag påverka?
Orkar jag påverka och slåss mot väderkvarnarna?

öppna dörrar

Sol och vår lurar fram det sociala, vi pratat och möts igen efter vintern.
Som växterna behöver vi ljus och värme för att växa, komma upp ur jordens instängdhet och mörker.
Det är lättare att mötas ute, då skillnaderna inte syns och vi har något att prata om.

Död eller levande

1 Maj!

Tåget går - eller har tåget gått?

1:a majtåget känns som dagens tältmöten - ett minne av det som varit och en dröm om att det ska bli som "fordom". Vokabuläret är detsamma, deltagarna desamma - men alltmer ensamma.

I grunden kämpar S&V idag mot ett samhälle de själva byggt upp, dragit gränserna för. Visst kan de klaga på detaljer - men grunden har de själva lagt!
I grunden kämpar frikyrkligheten mot den kyrkostruktur de själva byggt upp. Visst kan man längta efter väckelse, men det är fullt runt borden, så var får de "väckta" plats?

Det är som att vara förälder till tonåringar - de tvingas lyssna till föräldrarnas prat och erfarenheter från en historisk tid - men barnen gör som den själva vill efter dagens förutsättningar (tack och lov).

1:a maj känns för mig som att tala om hur det "borde vara" - fast det verkar som att ingen vill att det ska bli så - vi är nöjda!

Vem ska jag övertyga?

"...låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi.."

Förståelse som kommer efter handling?
Förståelse som kommer efter handling!

Att växa i tro är veckans överskrift. Att växa i tro som vi växer i kläderna.
Att det yttre och inre är balanserade, kunskapen och kraften.

Jag förstår när jag ser att tron finns i mina egna handlingar, när jag kan "cykla".